Vad krävs för en systematisk undersökning på C- och A-nivå?

En systematisk undersökning är planerad så att resultatet går att tolka: en faktor ändras åt gången, övriga faktorer hålls lika, mätningarna upprepas och allt dokumenteras. Skillnaden mellan betygsnivåerna ligger i hur genomarbetad undersökningen är och i hur väl den värderas. På C-nivå är undersökningen systematisk och värderingen fungerande. På A-nivå är metodvalen motiverade, felkällor hanteras redan i planeringen och resultatets tillförlitlighet bedöms.

Vad formuleringen betyder

Betygskriteriet om undersökningar består av två delar. Den första gäller genomförandet: undersökningen ska göras på ett säkert och systematiskt sätt. Den andra gäller värdering och redovisning: resultatet ska bedömas och presenteras så att någon annan kan förstå och upprepa det.

Systematisk betyder i praktiken att undersökningen följer en plan där varje steg är bestämt i förväg. Graderingen i kriterierna beskriver hur långt det är genomfört:

Nivå	Genomförande	Värdering och redovisning
E	Säkert och i huvudsak systematiskt	I huvudsak fungerande
C	Säkert och systematiskt	Fungerande
A	Säkert, systematiskt och genomarbetat	Väl fungerande

Var kravet står och varför det finns

Kriteriet hör till ämnesplanens centrala innehåll om naturvetenskapliga arbetsmetoder: fältstudier, laborationer och simuleringar, samt formulering av frågeställningar, planering, riskbedömning, utförande, värdering och redovisning. Syftet är att kunna avgöra hur naturvetenskaplig kunskap tas fram och hur tillförlitlig den är. Den som själv har planerat och värderat en undersökning har lättare att granska andras resultat.

En undersökning som byggs ut stegvis

Exemplet gäller frågeställningen: Påverkar mängden ljus hur snabbt krasse växer?

På E-nivå planeras undersökningen så att två grupper krasse får olika mycket ljus, och höjden mäts efter en vecka. Säkerhetsrutinerna följs. Redovisningen anger vad resultatet visar, till exempel att krassen med mest ljus blev högst.

På C-nivå formuleras frågeställningen så att den går att besvara med mätningar: växer krasse snabbare vid tolv timmars ljus än vid tre timmars ljus per dygn? Variablerna anges. Ljusmängden är den oberoende variabeln, det vill säga den som ändras avsiktligt. Höjden är den beroende variabeln, det vill säga den som mäts. Temperatur, vattenmängd, jord och frösort är kontrollvariabler som hålls lika. Flera krukor används i varje grupp, mätningarna dokumenteras med enhet och resultatet kopplas till frågeställningen. Felkällor nämns.

På A-nivå motiveras metodvalen: varför valdes just dessa ljusmängder, och varför räcker en vecka? Felkällor hanteras redan i planeringen, till exempel genom att krukorna placeras så att ingen grupp får mer dagsljus från ett fönster. Värderingen bedömer om skillnaden mellan grupperna är större än variationen inom grupperna, och slutsatsen går inte längre än vad resultatet visar. Redovisningen avslutas med konkreta förslag på hur undersökningen kan förbättras.

Vad som ofta gör att en undersökning stannar på en lägre nivå

Flera faktorer ändras samtidigt. Om grupperna får olika mycket både ljus och vatten går det inte att avgöra vilken faktor som orsakade skillnaden. Undersökningen visar då en korrelation men inte ett orsakssamband.

Felkällor nämns men behandlas inte. En lista över tänkbara felkällor räcker inte på A-nivå. Felkällorna behöver bedömas: åt vilket håll påverkar de resultatet, och hur mycket? Det är också skillnad på slumpmässiga fel, som minskar med upprepade mätningar, och systematiska fel, som måste hittas och åtgärdas.

Slutsatsen går för långt. En undersökning av krasse under en vecka visar något om krasse under en vecka. Den visar inte hur alla växter påverkas av ljus.

Riskbedömningen saknas eller är allmän. En riskbedömning ska svara på vad som kan gå fel, hur sannolikt och allvarligt det är, och vad som görs för att minska risken. När kemikalier används utgår den från produktens märkning: faropiktogram, signalord, faroangivelser och skyddsangivelser.

Så kontrollerar du din egen planering och rapport

1. Är frågeställningen avgränsad och möjlig att besvara med mätningar?
2. Är oberoende variabel, beroende variabel och kontrollvariabler angivna?
3. Är urvalet tillräckligt stort, och upprepas mätningarna?
4. Finns en riskbedömning som är specifik för just den här undersökningen?
5. Är felkällorna bedömda, inte bara uppräknade?
6. Följer slutsatsen av resultatet, och anges hur tillförlitligt det är?
7. Kan någon annan upprepa undersökningen utifrån redovisningen?

Om svaret på de fyra första frågorna är ja är undersökningen systematisk. Om svaret på alla sju är ja har den det som kännetecknar en genomarbetad undersökning med väl fungerande värdering.

Vidare läsning

Undersökningens steg, riskbedömning och felkällor behandlas i delkapitel 1.4 i Kompendias läromedel för Naturkunskap nivå 2. Del 6 i samma läromedel innehåller exempeluppgifter med elevrapporter på olika betygsnivåer.